Här skriver jag av mig lite, helt enkelt. En del gnäll blir det i början. Man är ju närking. Om någon annan vill ventilera sina åsikter eller bara skriva in en historia så skicka in den bara.
Fiskebilder.
Varför är alla fiskebilder så tråkiga? Fångstmannen stående eller på knä med bytet i famnen eller på marken. Alla fiskar ser ju likadanna ut.
Fram för mer innovativa bilder i fiskepress och på fiskesajter. Har du något sådant så skicka in det.
Köpa spön på macken.
Vill man inte bara skrika när man ser familjer komma ut från varuhuset eller macken och de har köpt ett fiskeset till barnet för 69:-. Håller grejorna/intresset i 5 minuter så får de vara glada. Jag menar, fiske är ju knappast en modefluga (hepp), så chansen att barnet utvecklar ett seriöst
intresse är ju ganska stort OM han får börja med någolunda hyfsade grejor. Det räcker ju att föräldrarna lägger till pengar motsvarande 3 flaskor vin så får ungen en utrustning som fungerar.
Din första fisk.
Minns du din första fisk? Jag var nog 7 år. Varken pappa eller mamma var intresserade av fiske men efter en del tjat stannade vi vid Lindbacka kraftstation strax utanför Örebro. Har för mig att det var trädgren med metrev som gällde. En liten abborrpinne blev min premiär. Så mycket mer minns jag inte. Min yngsta dotter, Anna, började lite större. Hon var kring fyra år och fick sitta med ett tremeters metspö medans vi äldre fiskade strax intill.
-Jag har napp, skrek hon plötsligt.
- Dra upp då, svarade jag.
- Jag orkar inte.
När jag tittade ditåt såg spöt ut som en sprättbåge. En stor brax, och man kan ju tänka sig hur en fyraåring upplever en sådan.
Turistfiskare.
Sprang på denna bild på en sajt om fiske i Tyskland. Dom står alltså och seriöst fiskar i dammar som kanske är 20*30 meter. Och de poserar stolt med karpar och smällfeta regnbågar som knappt har några fenor kvar. Inte undra på att de
längtar till våra fina sjöar.
Fiskesnobbar, finns dom?
I en så bred grupp som fiskare är, vore det väl konstigt om inte en nisch skulle vara snobberi. Det intressanta med snobbar är att de aldrig ser sig själva som det. De kan ha prylar med inlagda gulddetaljer och tekniska finesser som de aldrig i h-e kan använda, men ändå försöker de urskulda sig med att det kan bra att ha. Återkommer nog i detta ämne...
PRISER..
Någon mer än jag som tycker att priserna på spinnare, skeddrag och wobblers är lite i högsta laget i Sverige. Några massproducerade plåtbitar kostar 35-70 kr. Eller en gjuten plastbit med ett par krokar. 70-150 kr. Tillverkade i lågprisländer i ganska stora serier skulle jag nog gissa på en tillverkningskostnad kring 5 kr och även om de vore tillverkade här så tippar jag att 10 kr skulle räcka. Ändå har jag en känsla av att mina gissningar är i överkant. Konstigt nog verkar ingen leverantör vilja pressa priserna heller.
Rullar och spön är ju betydligt billigare i förhållande till vad man får och extrapriserna duggar betydligt tätare. Men branchen måste väl ta igen på gungorna vad de förlorar på karusellen. Å' andra sidan, och en sådan finns ju alltid, så är ju fiskehandeln i Sverige enbart riktigt lönande halva året. Hela vintern sitter de och rullar tummarna. Måste vara svårt att överleva som handlare under sådana vilkor.
Här kommer ett par länkar som jag hittade...
http://gofishin.com/. Här var det billigt.
http://www.japantackle.com/. Fy f-n vad dyrt. Verkligen ett ställe för prylbögar med feta plånböcker.
Karpfiske
Det där med karpfiske måste någon förklara för mig. Plantera in några fiskar i en liten damm/sjö. Kasta ut hinkvis med foder för att locka fisken till just din plats. På rekordlistorna är det i princip samma tre fiskar som fångats om och om igen och blir större hela tiden. Jag skulle ju kunna plantera in t.ex en stor ål i en brunn, jag och mina kompisar drar upp den tio gånger och lägger beslag på hela rekordlistan på ål..
Trolling (snällare version)
Det här lär jag väl få äta upp.
Jag har lite svårt att acceptera trolling som sportfiske. Är det sport att fiska med stor båt, tio spön och ekolod. Jämför om en älgjägare jagade med helikopter, kulspruta och värmekänsliga kikare. Lite överdrivet kanske, men inte mycket. Själva definitionen på sportfiske är att man inte har fler spön än man kan hantera själv (1, kanske 2). 10 spön med mekanska anordningar räknas INTE till kategorin sportfiske enligt min åsikt. Jag citerar en annons från en fiskeguide inriktad på trolling:"Du (kunden) behöver inte göra någonting!" Tillomed när du åker ut med kustbåtarna för att ta makrill eller torsk så är du tvungen att göra själva fiskandet själv. Say no more...
Även ismete efter gädda är tveksamt om jag räknar som sportfiske. Åtminstone med mer än två spön per person. Fem till tio spön ilagda och en fiskare som sitter o fikar. Nej...
Det är säkert lika spännande att fiska på dessa sätt och att få fisk är alltid kul. Men det är gränsdragningen som jag har åsikt om..
Min variant av fiske är helt inställd på "fritidsfiske". Alltså en avslappnade hobby utan krav eller status, med enstaka adrenalinkickar. Att sitta med ett metspö och försöka överlista några abborrar eller att på en vindstilla sjö fika med en god vän. Eller kompisarnas inofficiella gäddtävling en iskall vårdag. Det är kvalitet. Fast alla får ju ha sin gud och trots trollarnas häftiga prylar så får de ju inga större mängder fisk..
Hur bär sig mörten åt?
Vi spekulerar över hur mörten kan dra masken av kroken totalt. Hur hårt den än sitter fast och hur liten maskbit det är så lyckas ofta mörten äta helt rent. Ändå så hänger kroken fritt i vattnet och det enda mothåll den har är flötets flytkraft. Otroligt egentligen. Man vet ju själv hur man får ta i ibland för att få bort gammalt maskskinn över hullingen.
Abborrens egenhet.
Genom åren har man ju metat en del abborre med mask. Man sitter och nappen kommer tätt. Plötsligt slutar nappen. Tar upp metet och kroken syns. Man justerar in krokspetsen och sedan börjar borren nappa igen. Detta upprepas om och om igen. Alla "vet" ju att krokspetsen inte får synas när man metar borre.
Frågan är nu, är detta verkligen sant? Teoretiskt borde inte borren bry sig om krokspetsen. Den tar ju på jigg med synlig krok och drag med synliga trekrokar. Kan det vara skillnad på jakt på drag och ätande av stilla föda som är fallet när man metar? Eller är det vår inbillning? Borren, som är VÄLDIGT känslig för retning, tröttnar på vår mask men när vi drar upp och släpper ner så blir han intresserad igen.
Har någon svaret?
Skeddrag eller wobbler?
Vad ska man använda egentligen när man kastar efter gädda? Rent praktiskt, menar jag. Skeddrag eller wobbler?
Wobbler: Fördel.
Krokar oftast väldigt ytligt, alltså långt ut i munnen på gäddan, vilket minskar skaderisken på gälarna. Chans att bestämma vilket djup som man ska fiska på genom val av olika wobbler. Skulle tro att den "syns bättre", alltså lockar gäddor inom en något större radie (huggradie, nytt ord) att hugga (spekulation).
Wobbler. Nackdel.
Kasten blir i genomsnitt mycket kortare än med sked, speciellt i motvind. Vindkänslig. TRASSLAR OFTA. Att var tredje-fjärde kast blir trassligt, är inte ovanligt. Vissa wobbler är totalt hopplösa. Något ökad risk för krokskador på ögonen (på gäddan, pucko). DYRARE.
Skeddrag. Fördel.
Betydligt ökad räckvidd. Ökad precision p.g.a. minskad vindkänslighet och att man lättare kan träffa rätt ställe när man inte behöver ta i för kung och fosterland vid utkastet. BILLIGARE.
Skeddrag. Nackdel.
Är mindre och sväljs oftare. Ökar risken för gälskador. Svårt att fiska ytligt utan att behöva minska vikten <=> kortare kast. Mindre och något snabbare än wobbler vilket kanske gör att den lättare smiter förbi gäddor.
Vilken tar mest fisk? Gäddan är en ätmaskin och hoppar oftast på allt inom hugghåll och som rör sig lite. Wobbler eller skeddrag spelar ingen större roll. Skillnaden ligger nog mest i komponenterna täckning och huggradie. Hur stor yta kan du täcka med dina kast och hur långt syns/märks betet i vattnet. Wobblern har ökad huggradie (mitt nya ord, igen) och borde vara bäst men du måste röra dig oftare. för att täcka mer yta.
Fortsättning följer senare.